Fallet Linda Steen

Skandinaviska Människorättsadvokaterna företräder barnmorskan Linda Steen, som nekats arbete som barnmorska vid förlossningskliniker vid flera sjukhus inom Region Sörmland för att hon, på grund av sitt samvete och sin djupa religiösa övertygelse, inte kan utföra aborter eller någon handling som enligt hennes uppfattning utsläcker mänskligt liv.

Linda Steen arbetade som sjuksköterska vid en vårdcentral inom Sörmlands landsting och beviljades ett sk barnmorskekontrakt/kontraktsanställning vid Nyköpings kvinnoklinik. Enligt kontraktet fick hon semestergrundande studielön under sina studier till barnmorska mot att hon efter studiernas slut arbetar i två år som barnmorska vid kvinnokliniken. Regionen bröt dock kontraktet och nekade henne tjänst vid kvinnokliniken. Hon sökte då en tjänst vid ett annat sjukhus inom regionen, för att uppfylla sin del i kontraktet. Hon fick en positiv respons även efter att hon berättat om sin samvetsövertygelse. En personalhandläggare från Nyköping förmådde emellertid ansvarig vid Eskilstuna sjukhus att neka Linda Steen tjänsten.

Rättsprocessen i Sverige

Linda Steen har åberopat samvetsfrihet, dvs. friheten att följa sin samvetsövertygelse, sin moraliska övertygelse, i ord, i handling eller underlåtelse till handling. Samvetsfrihet räknas som en mänsklig rättighet, tillsammans med religionsfriheten och tankefriheten i Europakonventionens artikel 9.

Eftersom Linda Steen i praktiken fått yrkesförbud i Sverige arbetar hon som barnmorska i Norge, där vårdpersonal beviljas samvetsfrihet. Majoriteten av Europarådets medlemsstater, inklusive våra skandinaviska grannländer, Norge och Danmark, skyddar rätten till samvetsfrihet, och svenska landstings inställning till samvetsfrihet är mot denna bakgrund unik i ett europeiskt perspektiv.

Den inhemska rättsprocessen behandlades i flera olika instanser, däribland hos Diskrimeniringsombudsmannen, i Nyköpings Tingsrätt och slutligen i Arbetsdomstolen.

Rättsprocessen i Europadomstolen

Linda Steen har, efter att hon förlorat i den inhemska processen, valt att klaga till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, eftersom hon menar att svenska staten kränkt, och fortsatt kränker, hennes rätt till religions- och samvetsfrihet enligt artikel 9 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Klagomålet tar även upp kränkningar av hennes rätt till tankefrihet enligt artikel 9, samt hennes rätt till åsikts- och yttrandefrihet, enligt artikel 10, mot bakgrund av den behandling hon utsatts för av svenska myndigheter. Slutligen klagar Linda Steen på att hon utsatts för otillåten (direkt eller alternativt indirekt) diskriminering, enligt artikel 14.

Europadomstolen kommer, om målet tas upp, att pröva huruvida Sverige, genom Region Sörmlands agerande, kränkt de rättigheter som fastställts i Europakonventionen. En sådan prövning innebär att domstolen prövar om inskränkningarna har haft ett legitimt syfte, om de har lagstöd, är proportionerliga och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle

Europadomstolen beslutade den 12 mars 2020 att inte ta upp målet.

Den 12 mars 2020 meddelade Europadomstolen sitt beslut i Ellinor Grimmarks och Linda Steens ärenden.

Vi noterar att domstolen valt att ge en relativt omfattande motivering till beslutet. Däremot är centrala rättighetsfrågor mycket ofullständigt behandlade och vissa inte alls. Europadomstolen konstaterar att Sverige har en positiv skyldighet att organisera sitt sjukvårdssystem på ett sätt som säkerställer att ett effektivt utövande av samvetsfrihet för hälso- och sjukvårdspersonal i det professionella sammanhanget inte hindrar tillhandahållandet av sådana tjänster. Det är beklagligt att den faktiska situationen, att barnmorskor som åberopar samvetsfrihet i princip är utestängda från att utöva sitt yrke i Sverige.

Samtliga EU-länder och i stort sett alla Europarådets medlemsstater, inklusive Norge och Danmark, har en generell bestämmelse om samvetsfrihet eller specifik reglering rörande samvetsfrihet för sjukvårdspersonal. Mot den här bakgrunden är det mycket beklagligt att svenska vårdinstanser hävdar att det inte är möjligt att tillgodose samvetsfrihet inom vården i Sverige. Samvetsfrihet är en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna och handlar om en djup fundamental övertygelse som ingen ska tvingas göra avkall på i sin tjänst.

Vi diskuterar barnmorsemålen mer utförligt i ett avsnitt av Människorättspodden. I detta avsnitt intervjuas även Ellinor och Linda och de får själva diskutera besluten, hur rättsprocesserna varit och blicka framåt.

Den 18 maj 2020 skickade Skandinaviska Människorättsjuristerna in en resningsansökan.

Resningsansökan har tre grunder.

För det första menar vi att det var felaktigt att en kommitté med tre domare tilldelades och beslutade i barnmorskemålen om samvetsfrihet i vården. Enligt Europakonventionen (artikel 28) är kommittéer till för enklare ärenden där det finns etablerad praxis. På grund av målets beskaffenhet fanns det inte kompetens för kommittén att besluta i målen.

Den andra grunden för resningsansökan är att vi anser att den svenska domaren, Erik Wennerström, som utgjorde en av de tre domarna i kommittén varit skyldig att frånträda uppdraget på grund av intressekonflikt och jäv, vilket han inte gjorde. Före 2018 satt Erik Wennerström som generaldirektör för Brottsförebyggande rådet. I deras årsrapport från 2017 uppges att Sveriges Kommuner och Landsting, dvs barnmorskornas motpart i Sverige, tillhörde myndighetens kärn-nätverk. Myndigheten tilldelade också bidrag till Sveriges kommuner och Landsting under det året enligt redovisning. Så sent som 2018 satt han i insynsrådet vid Jämställdhetsmyndigheten tillsammans med Sveriges kommuner och Landstings VD, dvs barnmorskornas motpart. Samtidigt var Åsa Regnér jämställdhetsminister och uttalade sig starkt emot rätten till samvetsfrihet. Åsa Regnér var tidigare ordförande för RFSU, som fått bidrag av Jämställdhetsmyndigheten under 2018 och kopplingen mellan RFSU och Sveriges kommuner och Landsting är stark – de skrev bland annat en debattartikel tillsammans mot Ellinor Grimmark och Linda Steen. Dessa omständigheter var inte kända innan beslutet fattades och parterna kunde således inte göra någon jävsinvändning innan. Enligt Europadomstolen skall en domare, när det finns intressekonflikt eller minsta tvekan om detta, informera chefsrådmannen vid kammaren. Även sådant som kan uppfattas eller ses som partiskhet eller intressekonflikt har betydelse. Det pågår nu en granskning där frågan om jäv bland domare i Europadomstolen har aktualiserats.

Slutligen tar vi upp det faktum att det finns en hel del felaktigheter i beslutet, både i faktaåtergivandet och i den juridiska bedömningen; exempelvis togs inte hänsyn till ett fundamentalt och avgörande faktum att det finns en europeisk samsyn i Europa gällande samvetsfrihet för vårdpersonal och dessutom ett flertal resolutioner från Europarådets parlamentariska församling. Enligt doktrinen om ”margin av appreciation”, har det enskilda landet en mycket snäv bedömningsmarginal att avvika från etablerad europeisk samsyn när det finns i en europeisk standard. När det gäller samvetsfrihet för vårdpersonal respekteras detta i princip i samtliga europeiska länder, antingen generellt eller genom specifik reglering om samvetsfrihet inom vården. Rätten till samvetsfrihet är inskriven i den svenska abortlagens förarbeten och när majoriteten av Europarådets 47 medlemsstater klarar av att balansera rätten till vård och rätten till samvetsfrihet, kan det även fungera i Sverige