Uppdaterad oktober 2024
1999 blev Sverige det första landet i världen att förbjuda köp av sexuell tjänst utan att kriminalisera de personer som utnyttjas i prostitution. Sexköpslagen infördes den 1 januari 1999 och det blev då kriminaliserat att köpa sexuella tjänster i Sverige. 2022 skärptes straffet för sexköp, från böter till fängelse i högst ett år.
Vi får ofta frågor om sexköpslagen och vi har sammanställt några av de vanligaste frågorna vi får och våra svar.
Hur har synen på prostitutionen förändrats de senaste åren?
Kvinnor i prostitution har alltid stigmatiserats, även i länder som legaliserat prostitution. Prostitution handlar om ojämlika maktrelationer, där en person har köpt en annan person vilket innebär att den som har köpts får en sårbar och utsatt situation då sexköparna ofta markerar sin ”äganderätt”. De bakomliggande orsakerna till prostitution är de samma, det är ofta tvång från hallickar, fattigdom och tidigare övergrepp. Kvinnor i prostitution blir ofta misshandlade och våldtagna. Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet leder endast fem av hundra anmälningar om våldtäkt till fällande dom och om kvinnan är prostituerad, missbrukare, hemlös eller psykiskt sjuk så lägger polis och åklagare ner ett våldtäktsärende i princip på en gång. Människorättsadvokaterna träffar många av dessa kvinnor som befinner sig i utsatthet och i samhällets utkant. När de anmäler våldtäkt blir de helt enkelt inte trodda. Ett annat skuldbeläggande av kvinnor handlar om att kvinnor ifrågasätts för sitt beteende och påstås uppmuntra till sexuella övergrepp genom hur de klär sig.
Vad ser ni för skillnad gällande synen på prostitution nu och för tio år sedan?
Genom vårt arbete med kvinnor som utsatts för sexhandel ser vi att det finns en tydlig koppling mellan prostitution och människohandel. I de länder där prostitution normaliserats och legaliserats, har det öppnat upp för en utökad efterfrågan med mer omfattande sexhandel. Att legalisera sexhandel underlättar och främjar människohandel, sexuellt tvång, våld och utnyttjande.
Människorättsadvokaterna hjälper kvinnor brottsutsatta kvinnor - vad är viktigt att fokusera på i den juridiska processen?
Vi företräder kvinnor som utsatts för sexualbrott, människohandel misshandel, fridskränkning, eller hedersrelaterat våld. Som målsägandebiträde följer vi med våra klienter på polisförhör och ger stöd i kontakt med polis och åklagare. Som målsägandebiträde stöttar vi också våra klienter inför, under och efter rättsprocessen i domstolen, vi biträder åtalet och undersöker din möjlighet till skadestånd.
För fällande dom i brottmål krävs att domstolen genom den utredning som har lagts fram bedömer att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Det kan vara svårt för domstolen att göra en värdering av bevisningen i ärenden som rör våldtäkt, eftersom brottet oftast sker bakom stängda dörrar. Framför allt är det knepigt i fall där ”ord står mot ord” och två motsatta berättelser står mot varandra. Då blir huvudfrågan: vem är mest trovärdig? Kvinnan som säger att hon blivit våldtagen eller gärningspersonen som säger att han är oskyldig? För att avgöra om den som anmält ett brott är trovärdig i sin berättelse, tar domstolen hänsyn till bland annat om berättelsen är klar, levande, logiskt, rik på detaljer, fri från motsägelser, felaktigheter och överdrifter. I sexualmål använder åklagarna ibland bevisning som bekräftar och ger stöd för kvinnans berättelse, så kallad stödbevisning. Det kan vara hennes väninna som hon ringt och anförtrott sig till efter övergreppet eller någon som märkt hur hon mått efter den anmälda våldtäkten. Det kan också vara sms som hon skickat eller exempelvis inspelning av hennes samtal till en larmcentral. Stödbevisningen är också ofta viktig eftersom det många gånger saknas vittnen i våldtäktsmål och andra sexualmål.
Vilka organisationer samarbetar Människorättsadvokaterna med?
Vi samarbetar med många aktörer i civilsamhället som hjälper utsatta kvinnor, bland annat Elise Lindqvist - Ängeln på Malmskillnadsgatan, S:ta Clara kyrka, Frälsningsarmén, Hela Människan och Ebbamottagningen i Uppsala som vänder sig till den som fått ersättning för sexuella tjänster, som skadar sig själv med sex och har sex på ett sätt som man inte mår bra av eller har utsatts för människohandel i sexuellt syfte. Ebbamottagningen hjälper även män som köper sex genom KAST-programmet.
Hur ser ni på lagstiftningen kring prostitution i dag och i ett historiskt perspektiv?
1999 blev Sverige det första landet i världen att förbjuda köp av sexuell tjänst utan att kriminalisera de personer som utnyttjas i prostitution. Sedan har grannlandet Norge samt andra europeiska länder som Island, Irland och Frankrike stiftat en liknande sexköpslag och även Kanada har följt efter. Förbudet mot köp av sexuella tjänster kom till som ett led i en rad åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor. I lagens förarbeten angavs att prostitution är tydligt relaterat till våld mot kvinnor och den svenska sexköpslagen har visat sig vara ett viktigt verktyg för att bekämpa prostitution och människohandel. Förbudet mot köp av sexuella tjänster har gett en normerande effekt mot sexköp och motverkat etableringen av organiserad människohandel för sexuella ändamål i stor skala i Sverige. Vi har sett att när efterfrågan på sexköp minskar reduceras även brottsligheten gällande människohandel för sexuella ändamål. alla europeiska länder påverkas av människohandel och att det skulle krävas en tydlig strategi även transnationellt, för att bekämpa brotten. Jämförelsen mellan länder där prostitution är lagligt, och där sexköp är förbjudet, visar att det är svårare att lämna prostitution och komma ur människohandel i de länder där prostitution är lagligt.
Vad innebär samtyckeslagen? Vad har blivit bättre? Vilka andra förändringar i sexualbrottslagstiftningen är viktiga?
För några år sedan infördes flera skärpningar av sexualbrottslagstiftningen. En av dessa lagändringar var att det blir strängare straff för sexköp. Minimistraffet för köp av sexuell tjänst höjdes från böter till fängelse. Fängelsestraff under två år ger sällan fängelse utan i de flesta fall blir det en villkorlig dom om någon påföljd döms ut. Det innebär att sexköparen slipper fängelse om sexköparen inte köper sex igen under den villkorade tidsperioden. Men vi ser positivt på straffskärpningen och hoppas det kommer bidra till en normerande effekt och resultera i en förändrad syn på sexköp och på kvinnors kroppar som handelsvaror.
I Sverige infördes 2018 en ny lagstiftning gällande sexualbrott som bygger på frivilligt deltagande, även kallad ”samtyckeslagen”. Samtyckeslagen bygger på avsaknad frivillighet i stället för förekomst av våld, hot eller en särskilt utsatt situation. Jag anser att samtyckeslagen är en mycket viktig markering för att lägga ansvaret på förövaren och inte på offret.
Enligt statistik från åklagarmyndigheten har vi i dag ungefär femhundra fler åtal för våldtäkt per år i snitt jämfört med hur det var innan lagen ändrades. En del av dessa fall skulle troligen ha bedömts som lindrigare brott, t.ex. sexuellt ofredande tidigare, så visst har det blivit fler fällande domar för våldtäkt sen den nya lagen trädde i kraft. I samtyckeslagstiftningen finns också brottet oaktsam våldtäkt, som är ett begrepp som kan vara svårt att förstå för den som inte är juridiskt insatt. Oaktsamheten står i förhållande till det frivilliga deltagandet. Det vill säga, att gärningspersonen inte förstått att den person hen hade sex med inte deltog frivilligt men att hen borde ha insett att så var fallet. Ett exempel på det kan vara en man som köper sex av en kvinna trots att han är medveten om att det finns en risk att hon kan vara utsatt för trafficking. Det har också blivit lättare för åklagarna att styrka att en person varit oaktsam i förhållande till offrets ålder vid åtal som gäller sexualbrott mot barn under 15 år: https://www.aklagare.se/nyheter-press/aktuellt-pa-aklagarmyndigheten/fler-atal-for-valdtakt-med-sexualbrottslag-som-bygger-pa-frivillighet/
Vad saknar ni i lagen – vilka brister har ni påtalat?
Vi har tillsammans med Elise Lindqvist träffat tidigare justitieministern Morgan Johansson för att försöka påverka för att få till ytterligare skärpning av lagen, där sexköpare som en del av straffet behöver genomgå ett rehabiliteringsprogram.
Vi har även skrivit en debattartikel där vi anser att mer måste göras för att hjälpa barn till de kvinnor som utsatts för människohandel: https://www.dagensjuridik.se/debatt/uppmaning-till-barnombudsmannen-mer-maste-goras-for-att-hjalpa-barn-utsatta-for-manniskohandel/
Vad anser ni om det politikerna gör för att hjälpa dem som är utsatta för prostitution? Är det tillräckligt?
Inte alls. Politiker och lagstiftare har ofta ett ensidigt fokus på förövarna, dvs sexköparna. Vi har till tidigare justitieministern och under många år efterlyst ett exitprogram för kvinnor i prostitution, där det finns lagstöd och samordning mellan myndigheter och civilsamhälle för att bättre samordna insatser för att hjälpa kvinnor ur prostitution. Med ett effektivt exitprogram skulle flera utsatt kvinnor kunna få hjälp att komma ur sexhandel och trafficking till ett liv i frihet. Nu finns också ett sådant förslag: https://www.regeringen.se/contentassets/8522766ab6e94b65afdf48917a94d137/sou-2023_97_pdf-a_webb.pdf
Men vi ser att mycket mer måste göras, inte minst för barnen: https://www.dagensjuridik.se/debatt/uppmaning-till-barnombudsmannen-mer-maste-goras-for-att-hjalpa-barn-utsatta-for-manniskohandel/
Vad anser ni om polisens arbete, är det tillräckligt?
Satsa mer på förebyggande arbete. I Uppsala finns ett EU-team och ett samarbete mellan polis, socialtjänst och civilsamhället som fungerar mycket bra, flera län borde följa det exemplet.
Vad tycker ni behöver göras framåt?
Det finns ett stort behov av fler utbildningsinsatser i skolan, hos myndigheter och organisationer och företag gällande normer och värderingar, kvinnosyn, sexualiseringen av kvinnor. Sexköp och sexualbrott handlar ju mycket om kvinnosyn och normer och värderingar hos gärningspersonen. För att få en förändring måste ju normer och värderingar förändras och det tar tid.
