Artikel 9: Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

Samvetsfrihet är friheten att i vissa områden följa sin samvetsövertygelse, i ord, handling eller underlåtelse till handling. Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet tillsammans med religionsfrihet och tankefrihet enligt Europakonventionens artikel 9. Enligt Europadomstolens praxis måste varje inskränkning i rätten till religionsfrihet och samvetsfrihet ha stöd i lag. Vidare krävs det även att en inskränkning har ett berättigat syfte och åtgärderna måste också vara proportionerliga och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

I många länder utöver världen är det förenat med dödsstraff eller risk för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling att avfalla från islam (apostasi) och att konvertera från islam till en annan tro. Exempel på länder där sådan allvarlig förföljelse förekommer i stor omfattning är Afghanistan, Iran, Irak och Pakistan. I vissa fall kan en person ha konverterat i hemlandet. I andra fall flyr en person sitt hemland av andra skäl, men konverterar under asylprocessen, som ibland pågår under flera års tid. I de fall där konverteringen skett i Sverige, sk sur place konvertering, påkallar trovärdighetsfrågan extra uppmärksamhet, detta har bland annat fastställts i EU-direktiv och i Migrationsöverdomstolens praxis (mål nr MIG 2011:29). Enligt Migrationsöverdomstolen mål ska en sådan prövning göras i enlighet den handbok och de riktlinjer som Förenta nationernas flyktingkommissarie gett ut.

Om svenska myndigheter bedömer att en individ från, exempelvis Afghanistan, har konverterat av genuin religiös övertygelse, anses det finnas ett skyddsbehov och den sökanden beviljas uppehållstillstånd och flyktingstatus i Sverige. Kärnfrågan i dessa ärenden är alltså huruvida en genuin, personlig, religiös övertygelse uppstått.

Enligt Migrationsöverdomstolens praxis ska en samlad bedömning göras av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd och av om personen vid en återkomst till hemlandet kan antas komma att leva som konvertit. I enlighet med fastställd praxis bedöms trovärdigheten i konversion mot bakgrund av tidpunkten av konversionen

Enligt UNHCR:s riktlinjer ska motivet för konvertering och vilken effekt omvandlingen har haft på den sökandes liv undersökas. Målet är att utreda om den sökande har en välgrundad fruktan för förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Man bör därför ta hänsyn till om konversionen kan kommit till myndigheternas kännedom i den sökandes ursprungsland och hur detta kommer att betraktas av dessa myndigheter. Till detta ska myndigheterna ta hjälp av detaljerad och uppdaterad landinformation krävs för att avgöra om en rädsla för förföljelse är objektivt välgrundad.

Skandinaviska människorättsjuristerna anlitas ofta som offentliga biträden och juridiska ombud i ärenden rörande religiös förföljelse eller konversion som asylgrund. Den 18 mars 2019 publicerades en rapport, Konvertitutredningen, där Skandinaviska människorättsjuristerna, i samarbete med fem kristna samfund, bidrog med juridisk kompetens till en rapport gällande just konvertiter i asylprocessen. Rapporten påvisade stora regionala skillnader i bedömningen, som också senare bekräftades av Migrationsverkets egen årsrapport 2020. Sammantaget var undersökningens slutsats att Migrationsverket inte har tillräcklig kompetens för att på vetenskapliga grunder göra rättssäkra bedömningar av religiösa övertygelser.