TRAFFICKING OCH MÄNNISKOHANDEL är vår tids slaveri och utgör en av världens största industrier. Miljontals människor världen är drabbade, och de flesta offer är kvinnor och barn. Skandinaviska Människorättsjuristerna har specialkompetens inom området trafficking och tvångsprostitution och erbjuder juridisk hjälp till offer för människohandel. Vi arbetar också med olika typer av informations- och samarbetsåtgärder inom EU för att motarbeta människohandel i Europa.
I ARTIKEL 4 i Europakonventionen stadgas ett förbud mot slaveri och tvångsarbete. Artikeln innefattar två generella förbud: att ingen får hållas i slaveri eller träldom eller tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. I Europadomstolens praxis har det fastställts att artikeln även omfattar människohandel. Artikel 4 ska tolkas i ljuset av andra centrala internationella instrument gällande människohandel, till exempel Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och Palermoprotokollet. Artikeln medför en positiv skyldighet för Europarådets medlemsstater att faktiskt etablera omfattande och effektiv lagstiftning till förbud mot människohandel för att skydda utsatt individers rättigheter enligt konventionen.
I artikel 4 EKMR stadgas ett förbud mot slaveri och tvångsarbete. Förbudet utgör jus cogens enligt internationell sedvanerätt, det vill säga att bestämmelsen är absolut och aldrig får inskränkas. Artikeln innefattar två generella förbud: att ingen får hållas i slaveri eller träldom eller tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. Vidare föreskriver artikeln fyra specifikt uttryckta undantagssituationer, som inte omfattas av ordalydelsen tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. Syften med undantagen är att tydliggöra förbudet enligt artikeln. Tillsammans med rätten till liv enligt artikel 2 samt förbudet mot tortyr enligt artikel 3 EKMR värnar artikel 4 EKMR om en grundläggande värdering som ska vara självklar i ett demokratiskt samhälle. Vidare ska artikel 4 i konventionen tolkas fördragskonform, enligt principerna i artikel 31.1 i Wienkonventionen; vilket innebär att artikelns garantier ska tillämpas på ett sådant sätt att individen ges ett effektivt skydd i praktiken. Det är dessutom viktigt att se artikel 4 EKMR i ljuset av andra centrala internationella instrument gällande människohandel, till exempel Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och Palermoprotokollet.
Artikel 4 EKMR omfattar även termen människohandel.1 Europadomstolen konstaterade genom sin dom i målet Rantsev mot Cypern och Ryssland att människohandel faller inom tillämpningsområdet för artikeln, med hänsyn till brottets karaktär. Det huvudsakliga syftet med människohandel är att exploatera den utsatte, vilket sker utifrån speciellt makt-, kontroll- och/eller ägandeliknande förhållanden, där offret behandlas som en handelsvara, en modern form av vad som traditionellt kallats för slavhandel.2 I betraktande av dessa omständigheter fastställde Europadomstolen således att människohandel i sig självt, med hänvisning till artikel 3(a) i Palermoprotokollet samt artikel 4(a) i Europarådets konvention om bekämpande av människohandel, ska innefattas i artikel 4 utan att nödvändigt vis hänföras till ett av de redan uttrycka förbuden. I enlighet med målet Siliadin mot Frankrike, fastslog Europadomstolen även i målet Rantsev mot Cypern och Ryssland att artikel 4 EKMR medför en positiv skyldighet för Europarådets medlemsstater att faktiskt etablera omfattande och effektiv lagstiftning till förbud mot människohandel för att skydda utsatt individers rättigheter enligt konventionen.3 Artikeln är exempelvis tillämplig vid ansökan om asyl i Sverige.
FN:S Konventioner
I artikel 8 IKMPR finns motsvarande bestämmelser avseende förbud som det som stadgas i artikel 4 EKMR. Enligt artikel ska ingen utsättas för slaveri eller träldom, där slaveri och slaverihandel i alla dess former är förbjudna. Vidare föreskriver artikeln att ingen ska krävas utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. I likhet med artikel 4 EKMR innefattar artikel 8 IKMPR även en del specifika undantagssituationer (6 st.).
